Bruno Mathsson
Bruno Mathsson är en av Sveriges mest kända möbelformgivare och hans möbler finns att beskåda på såväl Nationalmuseum i Stockholm som Museum of Modern Art i New York. Många av hans skapelser har blivit tidlösa och det finns en stor internationell marknad för Bruno Mathsson-möbler. Trettio år efter hans död dyker stolen “Pernilla” och bordet “Superellips” fortfarande upp i trendiga inredningsreportage.
Bruno Mathssons far var snickare och hade en egen fabrik i Värnamo, staden där Bruno föddes 1907. Han gick i faderns fotspår och blev själv en snickare med god kännedom om trä och dess egenskaper. Under 1920- och 30-talet gjorde funktionalismen entré inom möbelvärlden och Bruno Mathsson blev fascinerad av möjligheterna att utveckla möblernas form och funktion.
Bruno Mathssons första stol hette “Gräshoppan” och tillverkades för att stå i väntrummet på Värnamo lasarett. Stolen var gjord i böjträ och hade en sits av sadelgjord, material som Bruno Mathsson senare kom att bli förknippade med. Stolen var utformad för att vara så bekväm som möjligt utan att använda stoppning eller resår. Lasarettet tyckte dock att stolarna var så fula att man gömde undan dem på vinden.
Efter en utställning på Röhsska muséet i Göteborg blev Mathsson 1937 inbjuden att delta på världsutställningen i Paris. Hans möbler gjorde succé, men den internationella framgången avbröts när Andra världskriget bröt ut. Han fick under en tid nöja sig med att göra möbler för den svenska marknaden.
Bruno Mathsson var mycket intresserad av att skapa bekväma och funktionella möbler och lade därför stor vikt vid kroppens läge när människan sitter och ligger ner. Det sägs att han satte sig i en snödriva för att undersöka kroppens avtryck i snön. 1944 ritade han den numera klassiska vilstolen Pernilla 2 och strax därefter, 1945, liggstolen Pernilla 3. Dessa möbler finns fortfarande i produktion och kan fås med klädsel av sadelgjord, läder, fårskinn eller tyg.
Bruno Mathsson är även känd för sina glashus som han byggde under 1950-talet, bland annat i Sverige, Danmark och Nederländerna. Husen var ljusa och öppna med många väggar av glas, andra av tegel. Glasväggarna var av Bruno Mathssons eget patent, kallat Bruno-pane. De bestod av treglasfönster med kvävgas som isolering och gjorde det möjligt att bygga stora fönsterpartier. Mathssons sommarhus i Halmstad, som är byggd med denna teknik, är sedan 2007 ett skyddat byggnadsminne.
Bordet “Superellips” tillkom i ett samarbete med danske matematikern Piet Hein på 1960-talet. Piet Hein hade skapat figuren superellips för att lösa trafiksituationen vid Sergels Torg i Stockholm. Tillsammans konstruerade de en bordsskiva efter samma princip samt “Spännbenet”, slanka bordsben som gav bordet en svävande karaktär samtidigt som de var stabila. 1968 tog danska Fritz Hansen över tillverkningen av bordet och produktionen pågår än i dag. Bruno Mathsson avled 1988.