Belysning genom tiderna

Trots att glödlampan uppfanns redan i slutet av 1800-talet dröjde det ända till 1900-talets första decennium innan tekniken började sprida sig i Sverige. Dessförinnan styrdes de svenska hemmen av dagsljus; när mörkret la sig fanns endast en öppen spis, fotogenlampa eller vaxljus som alternativa ljuskällor.

Kristallkronan

I medeltidens Sverige blev det allt vanligare med ljuskronor i taket, främst i landets kyrkor och slott. Ljuskronorna var oftast försedda med levande ljus och tillverkade i brons, järn eller mässing. Det vi numer kallar för kristallkronor, det vill säga ljuskronor försedda med hängande glasprismor, började tillverkas i mitten av 1600-talet. Dock var det enbart rika människor som hade råd med dessa.

Långt in på 1900-talet fanns kristallkronor i de flesta av landets borgerliga hem, ibland i kombination med en glasarmskrona. Den typen av ljuskronor tillverkades på ett par av landets glasbruk under 1700-talet, men importerades mestadels från Italien. Dessa venetianska ljuskronor, som de kallades, var ytterst exklusiva.

Fotogenlampan

Mellan cirka 1860-1910 utgjorde fotogenlampa standardbelysningen i de flesta svenska hemmen. Fotogenet innebar stora förändringar då man plötsligt fick en effektiv ljuskälla och slapp styras av dagsljuset. De första fotogenlamporna tillverkades i mässing och i nyrenässansstil, medan de senare modellerna tillverkades i zink eller blygkaserat lergods. Mot slutet av 1800-talet kom mässingen tillbaka, då även mönsterblästrat glas blev populärt.

Fotogenlampor användes som allmänbelysning, oftast hängande i en kätting ifrån taket över matbordet. Belysningen kompletterades med bords- och vägglampor samt bärbara fotogenlyktor. Bordslamporna tillverkades oftast av porslin och smyckades med förgyllda rokoko-ornament. Under senare delen av 1800-talet blev den s. k. ”månskenslampan” populär, kakarktäristisk med sitt grön- eller rosatonade glas.

Glödlampan

1879 konstruerades den första glödlampan och strax därefter kunde elektriskt ljus introduceras, främst inom industrierna där det nya och förbättrade ljuset gjorde så att fabriksarbetarna kunde arbeta längre dagar. Även brandrisken minskades drastiskt.

Länge ansågs elektrifierade armaturer som något exklusivt vilket gjorde att utformningen av dem ofta var påkostad. Det var allt från hängande glaslyktor med konstnärligt utförda smidesdetaljer till vackra fotogenlampor i finaste mässing och stilfullt designade tak- och bordarmaturer. Något som var mindre vanligt på den tiden av golvlampor och vägghängda armaturer.

Jugend och nationalromantik

Det skulle dröja en bit in på 1900-talet innan gemene man hade råd med elektricitet och nyproduktionen med elektrifierade ljuskronor tog fart. De nya armaturerna var inspirerade av de tidigare gasarmaturerna, och vid sekelskiftet slog jugendstilen, i kombination med nationalromantiken, igenom stort.

Den så kallade ”skomakarlampan” blev populär under denna period, både i form av bordslampor och takbelysning. Formspråket var till en början snarlikt fotogenlampornas, men senare kom de att utformas med exempelvis svarvade trästommar och veckade tygskärmar, gärna med fransar nedtill.

Sladdar, strömbrytare och eluttag var synliga synliga fram till 1930-talet, då dolda eldragningar kom att bli allt vanligare. Strömbrytare och uttag var oftast tillverkade i svart eller vitt porslin, i enstaka fall även av brons eller mässing, vilket ansågs vara extra exklusivt.